Nytt konkursförfarande – när domstolarna kliver av och dörrar riskerar att stängas

Vad förändras i praktiken?

Färre domstolar hanterar konkurser. Antalet tingsrätter som handlägger konkursärenden ska begränsas kraftigt. Koncentrationen syftar till att bygga specialistkompetens vid de kvarvarande domstolarna. Det är i sig en välkommen ambition – men innebär samtidigt att den geografiska närheten till konkursdomstolen minskar för många aktörer.

Tingsrätten kliver av efter konkursbeslutet. I dag har tingsrätten ett löpande ärende öppet under hela konkursen, vilket bland annat innebär att konkurshandlingar kan begäras ut direkt från domstolen med stöd av offentlighetsprincipen. Framöver avslutar tingsrätten sitt ärende i och med konkursbeslutet. Den löpande hanteringen övergår till konkursförvaltaren och Kronofogden. Tingsrätten kopplas bara in igen om det uppstår en tvist. Skiftet medför en påtaglig risk: den insyn som hittills garanterats genom domstolarnas hantering kan komma att försämras. Kronofogden har redan varslat om att konkurshandlingar framöver kan komma att tillhandahållas enbart genom lösbrev – och mot en kostnad. För den som är van vid att snabbt och kostnadsfritt ta del av handlingar via domstolarna innebär detta en tydlig försämring. Hur, eller kanske om, Kronofogden ska kunna upprätthålla informationsutlämningen till privata informationstjänster är också oklart.

Kronofogden blir informationsnav. Eftersom tingsrätten inte längre har ett löpande ärende blir det Kronofogden som utgör navet för information om pågående konkurser. Det återstår att se hur väl denna funktion kommer att fungera i praktiken – inte minst mot bakgrund av de aviserade begränsningarna i handlingsutlämnandet.

Konkursförvaltaren tar över bevakningsförfarandet. Den borgenär som vill göra sin fordran gällande i en konkurs måste som huvudregel bevaka den genom det s.k. bevakningsförfarandet. I dag administreras detta av tingsrätten. Från den 1 juli 2026 är det i stället konkursförvaltaren som beslutar om att bevakningsförfarande ska inledas och som därefter genomför hela förfarandet. Borgenärerna kommer att skicka sina fordringsanspråk direkt till förvaltaren – domstolen hålls helt utanför, förutom i de fall där en tvist uppstår som inte kan lösas genom förlikning. Förändringen innebär en avsevärd maktförskjutning. Förvaltaren blir inte bara den som administrerar utan också den som i praktiken styr bevakningsförfarandets ramar och tempo. Det ställer höga krav på förvaltarens kompetens, organisation och integritet.

Förlikningssammanträden avskaffas. Om en fordran ifrågasätts uppstår en tvist. I dag ska tingsrätten hålla ett formellt förlikningssammanträde. Denna ordning avskaffas. I stället får den som framställt anmärkning mot en fordran automatiskt rätt att förhandla och ingå förlikning direkt med borgenären, utan domstolens inblandning. Först om förlikning inte nås överlämnas tvisten till tingsrätten för handläggning som ett ordinärt tvistemål. Detta torde utgöra ett starkt incitament för borgenärer med mer betydande intressen i konkursen att låta sig biträdas av sakkunnig advokat under förlikningsförfarandet.

Kronofogden beslutar om arvode och utdelning. I dag är det tingsrätten som fastställer konkursförvaltarens ersättning och beslutar om utdelning av konkursboets medel till borgenärerna. Från den 1 juli 2026 övertar Kronofogden dessa beslut. Besluten kan dock överklagas till tingsrätten, vilket utgör en viktig rättssäkerhetsventil.

Statlig lönegaranti – Skatteverket tar över

Den 1 februari 2025 tog Skatteverket över ansvaret för att betala ut statlig lönegaranti från länsstyrelserna. Inom kort väntas Skatteverkets roll utökas ytterligare – en utredning har föreslagit att Skatteverket formellt även ska fatta besluten om lönegaranti. Även om det formella beslutsfattandet flyttas till Skatteverket kommer konkursförvaltarna av allt att döma fortsatt att spela en avgörande roll vid den informationsinhämtning av relevanta uppgifter och de kontakter med anställda som krävs innan ett beslut kan fattas.

Vad innebär detta för dig?

Sammantaget innebär reformerna att domstolarna renodlar sin roll som tvistlösare, medan konkursförvaltarna och Kronofogden tar ett väsentligt större ansvar för det löpande konkursarbetet. Ambitionen är lovvärd – men förändringarna är inte utan risker. Förfarandet kan bli mer slutet när handlingar inte längre tillhandahålls av domstolarna utan av Kronofogden, som aviserat att utlämnande kan komma att ske genom lösbrev och mot betalning. Kronofogden får dessutom en anmärkningsvärt bred roll i det nya systemet – myndigheten blir på en och samma gång organisatoriskt nav för information om pågående konkurser, beslutsmyndighet för arvoden och utdelning samt tillsynsmyndighet över konkursförvaltarna. Samtidigt ökar förvaltarnas inflytande, inte minst genom det fulla ansvaret för bevakningsförfarandet. Konsekvensen är tydlig: vikten av att med omsorg styra konkurser till kompetenta förvaltare med en stark och välfungerande organisation ökar ytterligare. Detta gäller oavsett om man är gäldenär eller borgenär. En skicklig förvaltare kan vara skillnaden mellan ett effektivt förfarande och ett som drar ut på tiden, kostar onödigt mycket och brister i transparens. Som borgenär kan det även finnas goda skäl att låta sig biträdas av en sakkunnig advokat – detta har redan tidigare gällt inför en befarad konkurs, men är numera lika aktuellt vid bevakningsförfarande i konkurser där mer betydande värden står på spel.

Har ni frågor om det nya konkursförfarandet eller behöver rådgivning i anledning av egen eller annans ekonomiska svårigheter? Kontakta någon av våra experter på företagsrekonstruktioner och konkurser.

Författarna

Johan Attenius är en av advokatfirmans tio konkursförvaltare och företagsrekonstruktörer och är även ordförande för Lindahls kompetensgrupp för obeståndsrätt.

Isak Karlsson är biträdande jurist och ingår i Lindahls kompetensgrupp för obestånd.